Melissa Horn.

I mina ögon är denna tjej den kvinnliga motsvarigheten till Lars Winnerbäck. Helt underbar tjej som ger en egen själ till varenda låt.

 

One of these days.

Mina funderar-dagar kommer tätare och tätare nuförtiden och jag förstår inte varför. Vad är det dom gör att jag känner mig så illa till mods och missnöjd hela tiden? Jag letar och letar men finner inget svar. För, det spelar ingen roll hur många tankebanor som förbrukas, jag kommer alltid fram till samma sak: Att jag faktiskt inte har något att vara missnöjd över. Tills vidare skyller jag på att jag är tjej. Jag har hört rykten om att ”vi” har en tendens att trolla fram problem ur tomma intet? Eller så är det bara jag? Vem vet.

Gavin DeGraw håller mig lugn genom att låta den underbara rösten tränga in i mina hörselgångar. Det är nog det enda som får mig att känna mig nöjd denna natt. Just nu är den en nyfunnen favoritlåt med honom som får mig att njuta. Dreams heter den och det är en sådan låt som får mig att känna mig i otroligt stort behov av ömhet, närhet och kärlek.

Idag är jag otroligt oskärpt i sinnet. Upptäckte just att jag inte ens kan skilja på 4 månader och ett ÅR. Skev tidsuppfattning har jag alltid haft, men nu har jag ju passerat gränsen för vad som är okej totalt.

Nu ska jag fortsätta att njuta…

”I’ve got dreams of love, and I love you”

With Love…/Ems.

E.M.D och Tjejkväll

Men risk för att låta som en 14 årig tjej så måste jag ändå säga att Danny, Erik och Mattias tog mig med storm. Kameran på mobilen gick varm och jag njöt. Jag gissar att det har att göra med att jag såg Danny framföra sin ”If only you” tillsammans med Therese på grönan i somras, tillsammans med DIG. Så det var helt klart kul att få se igen, så jag måste nästan dela med mig av lite bilder och youtube filmer:P

Men, innan det så ska jag tycka lite synd om mig själv. Jag är sjuk och kan inte jobba idag. Så otroligt värdelöst att bara sitta inne under en massa filtar och glo tv hela dagen. Så, applåder till mig för att jag ens orkade mig till datorn.

Denna bild tog jag i kön till Tilt vilket innebär att jag var så skakis att jag knappt kunde stå upp:)

 

Minuterna senare befann han sig HÄR, och jag fick stå och njuta efter den läskiga Tilt upplevelsen.

 

 

Well well, nu ska jag dyka ner i soffan för jag börjar återigen frysa. Krya på mig på mig själv.

 

With Love…/Ems.

 

- Tomhet..

Jag känner mig tom idag på något sätt. Vad anledningen till detta är kan jag inte svara på, och det gör mig minst sagt ännu mer fundersam. Egentligen är det miljoner tankar som svävar omkring innanför mössan, men jag lyckas inte greppa tag i en enda av dessa. Kanske beror det på alla dessa förhoppningar som jag nämnde i föregående inlägg. För, samtidigt som jag hoppas för allt vad jag förmår så känner jag ändå att jag vill hålla tillbaka, för jag är less på att bli besviken. Less på att alltid vara den som känner sig ”lurad”.

Det lustiga är att jag ofta känner mig som en ganska stark människa, men så fort något går det minsta snett så känner jag på en gång att jag inte är kapabel att klara någonting alls på egen hand. Det är en riktigt jobbig känsla med tanke på att jag har jobbat stenhårt med att acceptera och älska mig själv och helt ärligt så skrämmer det mig riktigt mycket. Är det verkligen så enkelt att tappa allt man har byggt upp? Ja, jag undrar…

Denna låt gör min dag…
Augustana – Boston

 

With Love…/Ems.

”Pray to god, he hears you.”

En textrad i The Fray’s låt ”How To Save A Life” som lyder: ”Pray to god, he hears you.” fick mig att börja fundera…fundera på allt kring tro. Det slog mig att mitt liv hade varit lättare om jag hade haft någon slags tro. En övertygelse om att någon vakar över mig och att allt som händer mig genom livet har en mening, kanske även en högre tanke.

För, det gör mig lite deprimerad att tänka att livet inte går ut på något. Är det verkligen så att vi ska födas, växa upp till tonåringar som ställer till det för sig , bli vuxna, skaffa egna barn och arbeta för att slutligen lägga oss ner och dö. Visst, man lämnar efter sig barn och barnbarn om man har tur men sen då? De barnen och barnbarnen kommer få gå igenom precis samma procedur.. födas, leva, dö. Men till vilken nytta? Jag förstår inte och jag antar att jag aldrig någonsin kommer förstå men jag kan ändå inte låta bli att grubbla.

Nåväl, idag är jag kluven. Vet inte om jag ska gråta eller skratta. Någonting saknas i mitt liv. En person, en viss närhet som bara en älskande människa kan ge mig. En människa som älskar mig, och som jag älskar tillbaka. Jag hade kunnat ge upp ALLT för det där vardagliga som alltför många som lever i parrelationer tar för givet. Jag vill ha någon att uppskatta, enbart för att just den personen finns till. Jag vill kunna vakna upp på morgonen och lägga mig ner till sömns och känna mig lycklig över att det ligger någon bredvid mig, med sina starka och trygga armar runt mig. Jag SKA ha det, en vacker dag SKA jag också få uppleva det, jag vet det. Frågan är bara när?

Träning idag. Igår kändes tanken på det riktigt upplyftande, idag vill jag bara lägga mig under mitt täcke och titta på någon värdelös snyft film. Gärna en film där någon dör en tragisk död eller där någon förlorar något..En arm kanske? För ja, jag kan erkänna det: jag tycker synd om mig själv idag och jag längtar efter att få se någon annan lida. Även om det nu bara handlar om på film så känner jag mig lite dålig för att jag tänker dessa tankar. Nåja, träna MÅSTE jag hursomhelst. Vill gärna ha en träning bakom mig till uttagningen på Söndag.

Nu ska väskan packas, så jag är redo att åka.

With Love…/Ems.

Beautiful music in my ears.

Jag är helt frälst i en låt.. Ron Pope – A drop in the ocean. Den går på repeat om och om och om igen. Känner att jag måste dela med mig av en liten del av texten. Oh, jag ryser i hela kroppen.

A drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together
Its like wishing for rain as i stand in the desert
But i’m holding you closer than most,
Cause you are my heaven.

Lyssna bara på det här så förstår du nog vad jag menar.

Fler låtar finns även på http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=37839801 , så njut och lyssna:)

Jag var ute i kylan och promenerade runt på stan idag. Med denna låt i öronen och tystnaden blandat med mina egna fotsteg i snön fick mig att le av välbehag. Visst, jag avskyr kyla mer än allt annat men det är ändå någonting speciellt med vinterns tystnad. Under en lång promenad får man en riktigt god möjlighet till att filosofera och det ÄLSKAR jag. Åter tillbaka i värmen känner man sig lugnare, mer harmonisk och dessutom känner man sig duktig för att man i alla fall har rört litegrann på sig.

Imorgon är första träningen efter Juluppehållet och det ska bli ganska skönt, dock lite jobbigt att ens behöva tänka tanken på att uttagningen till Seriespelet äger rum redan på Söndag, då man endast är en träning rikare. Nåja, kämpa allt jag har ska jag då göra i alla fall, det har jag lovat mig själv. Jag hoppas bara att Coach har tid och ork att dyka upp för att peppa oss. Det är nämligen något han är riktigt riktigt bra på.

Idag skulle jag ha möte på AF, så jag klev upp klockan nio efter att ha sovit mindre än tre timmar, ringde och hörde om jag ens behövde komma, i och med att min skola och Landstinget är så långsamma med att skicka mig alla papper som behövs, och nej, det behövde jag ju såklart inte. Jag kan lova att kvinnan i telefonen gav mig det beskedet ENDAST för att jag faktiskt klev upp i tid istället för att ligga kvar i sängen och sova och strunta i mötet som jag hade tänkt göra från början. Nåja, jag fick en bra start på mitt uppdrag att få rutiner i alla fall.

Nu är klockan lite över 16 och det börjar kännas i kroppen att jag har sovit riktigt lite inatt. Jag vill inget hellre än att krypa ner under täcket för en date med John Blund, men nej! Jag måste vara stark. Jag MÅSTE öva upp min självdiciplin.

Ron får äran att hålla mig vaken ikväll, thank GOD for him.

With Love…/Ems.