Rubik

Just idag känner jag mig ganska tillfreds med mig själv. Slappat hela dagen med min lilla bebis som är sjuk. Tagit tag i lite disk och städat toaletten. Upptäckte till och med att jag numer kommer i mina shorts som jag inte kunnat ha sen i somras. Jubel! Dock har jag en underlig känsla inombords och jag försöker ta reda på vad den betyder, men det är stört omöjligt. Förstorar alltid upp saker och ting av en enda anledning och det är att jag inte vill fortsätta leva som jag gjort senaste åren, så jag kravlar mig fast vid varenda liten smula hopp som springer förbi och det är nog inte alltför bra alla gånger. Har sagt det tusen gånger men än har jag inte tagit mig i kragen och gjort något åt det jag är missnöjd över.

Egentligen vill jag bara skriva om en enda sak, men det är ingen vits. Varje gång jag sätter ord på saker och ting så går det i kras. Dock funderar jag över om jag beter mig rätt, om jag fattar rätt beslut. Men å andra sidan är det kanske bara att slappna av och ta det som det kommer? Den som lever får se.

With Love/Em.