Addiction.

Stockholm, oh underbara Stockholm.

På tisdag morgon klockan 06.40 lyfte planet som skulle ta mig och Martina från Lapland Airport till Arlanda. Flygresan gick fort och innan vi visste ordet av var vi i full gång att försöka hitta till Arlanda Express. När vi väl tagit oss in till stan så var shoppingen i full gång. Vi gick och gick och gick tills fötterna inte längre orkade bära oss, då mötte vi upp morbror på Sergels torg och han följde med oss till vandrarhemmet i Gamla stan. Tur var väl det för annars hade vi nog aldrig lyckats hitta rätt. Vandrarhemmet var mysigt och vi stormtrivdes. På en restaurang 10 meter bort åt vi den godaste maten någonsin. Pasta med oxfilé! Och jag lovar, det var värt varenda krona.

Onsdagen spenderades även den med att shoppa inne i stan. Underbart! Och vilket väder sen, strålande sol och en massa plusgrader! Gräset var tillochmed grönt på en del ställen. Efter denna lilla resa kändes det inte alls kul att få sätta ”tassarna” i snön igen. Jag längtar redan tillbaka och för varje gång jag besöker vår vackra huvudstad så blir jag mer och mer säker på att det är där jag vill bo en vacker dag. Kanske om ett år eller två?

Nåja, nu ska finklääderna på och sen ska jag mest troligt slå klackarna i taget på O´learys! Det ska bli roligt och jag längtar lite, det var ett tag sen nu:)

 

With Love…/Ems.

Stockholm nästa?

Om allt går som planerat så befinner jag mig i Stockholm med Apan Tisdag och Onsdag. Jag känner verkligen att jag är i behov av en liten semester-trip, om så bara i två dagar. Det hade varit SÅ mysigt att bara få strosa runt i Gamla stan på de fina kullerstens gatorna, stanna upp och ta en kaffe och bara sitta och prata. Spendera för mycket pengar och ta en öl på någon mysig pub på kvällen!:)

Minnesbilderna från min månad i huvudstaden i sommar är många. När jag, Gustav, moster och Ola satt ute på altanen och drack diverse alkoholhaltiga drycker, när jag plumsade i fontänen efter ett besök på Anchor tillsammans med Gustav och hans två kompisar. Det är min bästa sommar någonsin och alla minnen kommer alltid att finnas kvar.

Jag hoppas och önskar att detta kommer gå vägen. Både jag och Apan behöver det.

With Love…/Ems.

Grattis faster!

Hoppas att du får en mysig födelsedag!:) Kram!

 

Nu är det jobbet som gäller.

/With Love…/Ems.

Paranoia is the word.

Idag sitter jag här och blickar tillbaka på ännu en impulsiv kväll som innehöll film, brända popcorn och ett alldeles för långt besök i solariet. Kan jag låta bli att skratta? Nej:)

”I look around me
I’m not the only
Hungry for the love
My heart needs to find
But I’ve learned now
You have to want to
Find yourself inside to carry on”

Den texten stämmer nästan obehagligt bra, för ja, man måste känna och älska sig själv för att kunna älska någon annan. Vissa dagar älskar jag mig själv och andra inte. Det jag måste lära mig är att älska mig själv varje dag, dygnet runt. Någon som har några tips på hur jag ska lyckas med det?;P

Om 15 minuter måste jag rusa iväg till jobbet, och jag menar det när jag säger att jag inte är det minsta sugen på det. Jag vill hellre fylla min dag med små äventyr. Grillning på Tippsta måste man nog också hinna med någon dag:)

With Love…/Ems.

Laponia+baksmälla=sant.

Det dunkar i mitt huvud som aldrig förr. Kvällen slutade tidigt för min del och jag somnade redan kring 12. Jag var inte den enda som var dålig, så jag fick iaf sällskap. Vaknade några gånger under natten och drack vatten. Har nog hunnit med att smälla i mig många liter. Jag vaknade till liv på morgonen av en kudde som kastades på mig och några timmar senare promenerade jag hem, iklädd strumpbyxor och skoterskor. Jag önskar att jag hade dokumenterat det hela så jag hade kunnat bjuda på en bild, men den tanken var inte det första som slog mig när jag gick hem i snöovädret.

Kvällen i allmänhet var trevlig och munnarna gick varma, men imorse betedde jag mig som om jag vore en folkskygg eremit. Jag kände mig såå otroligt dålig att jag kom fram till att det var bättre att hålla orden inom mig för att inte riskera att bete mig som den blondin jag faktiskt är.

Jag har vilat en stund sen jag kom hem, eller snarare 4 hela timmar. Det var inte bra för nu känner jag mig bara ännu sämre. Sugen på flottig grillmat är jag också. Ge mig ett skrovmål, tack!

Nu ska jag trycka i mig den sista varmkorven som far och apan lämnade efter sig… Önska mig lycka till på min väg mot bättring.

With Love…/Ems.