Beautiful music in my ears.

Jag är helt frälst i en låt.. Ron Pope – A drop in the ocean. Den går på repeat om och om och om igen. Känner att jag måste dela med mig av en liten del av texten. Oh, jag ryser i hela kroppen.

A drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together
Its like wishing for rain as i stand in the desert
But i’m holding you closer than most,
Cause you are my heaven.

Lyssna bara på det här så förstår du nog vad jag menar.

Fler låtar finns även på http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=37839801 , så njut och lyssna:)

Jag var ute i kylan och promenerade runt på stan idag. Med denna låt i öronen och tystnaden blandat med mina egna fotsteg i snön fick mig att le av välbehag. Visst, jag avskyr kyla mer än allt annat men det är ändå någonting speciellt med vinterns tystnad. Under en lång promenad får man en riktigt god möjlighet till att filosofera och det ÄLSKAR jag. Åter tillbaka i värmen känner man sig lugnare, mer harmonisk och dessutom känner man sig duktig för att man i alla fall har rört litegrann på sig.

Imorgon är första träningen efter Juluppehållet och det ska bli ganska skönt, dock lite jobbigt att ens behöva tänka tanken på att uttagningen till Seriespelet äger rum redan på Söndag, då man endast är en träning rikare. Nåja, kämpa allt jag har ska jag då göra i alla fall, det har jag lovat mig själv. Jag hoppas bara att Coach har tid och ork att dyka upp för att peppa oss. Det är nämligen något han är riktigt riktigt bra på.

Idag skulle jag ha möte på AF, så jag klev upp klockan nio efter att ha sovit mindre än tre timmar, ringde och hörde om jag ens behövde komma, i och med att min skola och Landstinget är så långsamma med att skicka mig alla papper som behövs, och nej, det behövde jag ju såklart inte. Jag kan lova att kvinnan i telefonen gav mig det beskedet ENDAST för att jag faktiskt klev upp i tid istället för att ligga kvar i sängen och sova och strunta i mötet som jag hade tänkt göra från början. Nåja, jag fick en bra start på mitt uppdrag att få rutiner i alla fall.

Nu är klockan lite över 16 och det börjar kännas i kroppen att jag har sovit riktigt lite inatt. Jag vill inget hellre än att krypa ner under täcket för en date med John Blund, men nej! Jag måste vara stark. Jag MÅSTE öva upp min självdiciplin.

Ron får äran att hålla mig vaken ikväll, thank GOD for him.

With Love…/Ems.